fredag 6 juli 2012

Sorg och ilska i Almedalen

Igår kom det hemska beskedet om att Nordkalk får lov att bryta kalk på Gotland i Ojnareskogen. Det här är ett otroligt bakslag för miljörörelsen och hela Sveriges framtid.

Ojnarefrågan är så himla viktigt på så många olika sätt. För det första är det helt sjukt att ett stort företag får lov att bryta kalk i ett område som var tänkt att utses till nationalpark. Ojnareskogen är ett helt unikt naturområde. Här finns massa rödlistade arter och endemiska arter, alltså arter som inte finns någon annanstans i världen. Här finns också grundvatten som utgör norra Gotlands viktigaste drickvattenresarvoar, som nu riskerar att bli odrickbart pga kalkbrottet. Sen undrar man ju: om man får lov att bryta kalk i en blivande nationalpark som har endemiska arter och grundvatten som försörjer hela norra gotland, vad kan inte godkännas i miljödomstolen? Det här fallet kommer ju antagligen bli målvisande för alla framtida fall i miljödomstolen. Helt jävla sjukt att vi har en miljölagstiftning som tillåter sådana här övergrepp på miljön.

I 7 år har förhandlingarna pågått och lika länge har Fältbiologerna kämpat för Ojnareskogens överlevnad. All pepp som vi haft tidigare under veckan efter våra superlyckade aktioner blev som bortblåst inom loppet av en sekund när vi fick beskedet. Direkt efter beskedet var vi 40 personer som demonstrerade och skrek på gatorna i Visby och hela aktionen slutade med att vi stod tysta och fastkedjade på Donners plats som en protest. Efter demonstrationen har vi gått runt i Almedalen med rödmålade ansikten för att visa vår ilska och frustration. Det är jättemånga som har kommit fram och pratat med oss och undrat varför vi är röda i ansiktet, och därmed kunnat sprida ordet om Ojnare till massa människor runt om i Visby.

Allt jag känner nu är bara tomhet, frustration och hopplöshet. Det är så fruktansvärt att ett så demokratiskt land som Sverige kan vara så korrupt. Och att det ska vara så svårt för världen att inse vilken framtid det är vi kommer gå till mötes. Det är bara så jävla orättvist att vi i miljörörelsen HELA tiden ska kämpa i motvind. Att vi måste lägga ner hela våra liv i något som borde vara så självklart.Men det är också fantastiskt fint med alla människor som kommer fram till oss och lovordar oss för att vi orkar kämpa. Att vi aktivt gör något och att vi vägrar ge upp. 


Och vi tänker inte låta Nordkalk vinna. På söndag när almedalsveckan är över åker vi till Ojnareskogen för att protestera och vi tänker mobilisera folk från hela miljörörelsen samt lokalbefolkningen på Gotland. Även om Nordkalk får sin vilja igenom till slut kommer ingen få gå miste om vad vi tyckte om beslutet.

Kampen för Gotland och en ny miljölagsstiftning som står för sitt namn fortsätter
VI GER ALDRIG UPP


/Sara

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar